Är kollektivavtal bra eller dåligt?

Till kritiken av den svenska modellen med kollektivavtal

LO och en del debattörer hyllar kollektivavtalen, ibland med religiösa undertoner. Sanningen är att kollektivavtal ibland är bra och ibland dåliga. Det låter väl ganska rimligt. Fast saken är lite mer komplicerad än så. Nedan kommer kollektivavtalen och hur LO-facken fungerar att synas.

Det är skillnad på form och innehåll

Kollektivavtal i sig är varken bra eller dåligt. Det finns bra avtal och det finns dåliga avtal. Om man säger att kollektivavtal i sig alltid är bra, så antingen ljuger man eller så vet inte vad man pratar om.

Ett faktum är att arbetsgivare generellt gillar kollektivavtal, och i synnerhet deras kamporganisationer. De gillar formen, dvs att avtalen ger dem social fred och ett skydd mot strejker. LO gillar också formen. För oss arbetare är formen ett problem. Om vi är missnöjda med det avtal som slutits över våra huvuden, så kan vi inte göra så mycket åt det. Inte ens om vi går ur facket får vi tillbaka strejkrätten, så länge avtalet gäller är vi bundna av fredsplikten.

Det som arbetsgivare och fack är oense om är avtalets innehåll. Det är här som dragkampen mellan arbetsgivare och fack utspelar sig, ifall det finns någon. Det är innehållet som avgör om avtalet är bra eller dåligt. Formen är gjuten och ej förhandlingsbar. Avtalets form är alltid dålig, innehållet kan vara bra.

Vet du vad löne- och avtalsdumpning är?

I mytbildningen runt kollektivavtal, ger man sken av att det finns ett avtal som garanterar oss alla en viss grundlön. Så är det inte. Det "fackliga löftet" är ett påhitt av LOs reklambyrå. Det finns en mängd olika avtal. Om du jobbar under ett avtal så är din grundlön 21 000 kr, men om du jobbar under ett annat så är den 14 500 kr. Men i sagornas värld har vi alla avgett ett fackligt löfte om att aldrig jobba under en viss lön, minns du inte när vi gjorde det?

Om du har "otur" så har du valt att jobba i en bransch där grundlönen är urusel och ob-ersättningen ett skämt. Du har råkat ut för ett dåligt kollektivavtal som dumpar lönerna. Det är nämligen inte självklart att ett kollektivavtal pressar upp lägsta lönerna och minskar lönespridningen. Det finns avtal som har motsatt effekt. Kollektivavtal kan vara riktigt dåliga.

Varför har då facket ingått sådana dåliga avtal? Därför att arbetsgivarna önskat låga lönevillkor och facket kapitulerat inför deras krav. Skäl och motiv ser lite olika ut i olika branscher. Dessa urusla avtal underminerar så klart kollektivavtalen hos de anställda som kanske tänker att de kan uppnå bättre resultat själva utan att blanda in facket.

En annan fråga är varför LO ingår avtal som innebär att folk kan ha mycket olika lön fastän de jobbar på samma arbetsplats med samma arbetsuppgifter? Varför accepterar man sånt?

Därför är kollektivavtal dåliga

I princip alla branschavtal innehåller försämringar idag. Dessa försämringar innebär att man avtalar bort lagstadgade rättigheter som t.ex. arbetstidsregler, visstidsregler och rätten att sjukskriva sig. Förstadagsföreläggande i avtalen innebär att arbetsgivaren har rätt att kräva sjukintyg av dig från första sjukdagen ifall han/hon känner för det. När sedan alla kollektivavtal innehåller förstadagsföreläggande, så kan regeringen omvandla det till lag och då kan ingen hävda att regeringen genomför en försämring, eftersom alla avtal redan innehåller detta. På detta sätt har facken hjälpt allians regeringen att lagstifta om förstadagsföreläggande fr.o.m. 1 januari 2008.

Alla branschavtal ger också arbetsgivaren rätt att tvinga oss att jobba övertid, enda inskränkningen brunkar vara att du måste bli informerad senast före lunch samma dag som du ska tvingas jobba över. Tvångsarbete inskrivet i kollektivavtal. Att gå igenom alla försämringar som avtal medför orkar vi inte, men kom gärna med tips på försämringar som "ditt" avtal innehåller.

En annan aspekt är att svenska fack brukar kallas för "världens starkaste fackföreningar". En rimlig fråga är då varför avtalen i så fall inte är bättre? Varför har t.ex. arbetare i Sverige inte bättre löne- och arbetsvillkor än t.ex. arbetare i Frankrike? I Frankrike är ju knappt 10 % med i facket, vilket gör att de kvalar in på att ha "världens svagaste fackföreningar", enligt LOs mätskala. Hur är det möjligt att "våra" avtal inte är bättre? Förklaringen är enkel. Svenska fack håller igen och tar "samhällsansvar" och därigenom blir deras påstådda styrka meningslös. Vad är det för mening med muskler om facket inte använder dem? LO företräder inte arbetarnas intressen och därför är kollektivavtalen dåliga.

Demokrati och medlemsinflytande

För oss syndikalister är demokrati viktigt, dels vill vi ha medlemsinflytande i våra föreningar, dels vill vi ha det på arbetsplatsen. För många låter detta som självklarheter, men det allt annat än självklart i dagens Sverige.

Hela utformningen av den svenska modellen med kollektivavtal förutsätter att fackets medlemmar har noll inflytande över processen med att formulera krav, besluta vilka krav som slutligen ska drivas, samt rösta om det slutgiltiga avtalet. Man måste vara centralist och motståndare till medlemsinflytande för att tycka att den svenska modellen är OK, eller helt omedveten om hur systemet fungerar.

Varför är så få engagerade i facket? Svaret är att facket vill ha passiva medlemmar. Om de blir för aktiva och vill ha inflytande så riskeras hela den svenska modellen. När fackklubbarna inom Kommunal Stockholm blev för aktiva sommaren/hösten 2007, så förbjöd man helt enkelt klubbarna att ha kontakt med varandra direkt utan att gå igenom avdelningen. Skälet till det låga intresset för facklig verksamhet är inte främst att folk är ointresserade, utan att facket motarbetar aktiva medlemmar.

Var kommer kollektivavtalen ifrån?

Den form de svenska kollektivavtalen har uppstod inte ur den fackliga kampen, utan genom centrala uppgörelser mellan ledningarna inom LO och SAF (idag Svenskt Näringsliv). Dessutom hade staten med ett finger i spelet. I fackklubbarna på golvet på de olika arbetsplatserna var man måttligt intresserade av tidsbundna avtal med fredsplikt. I början kunde avtalen sägas upp när som helst, de hade ingen fredsplikt och man exprimenterade med andra överenskommelser. Även inom LO brukades registermetoden lokalt i början på 1900-talet.

SAF och LO-ledningen kom överens om en form för kollektivavtalen. Sedan fick LO-ledningen under 20 års tid försöka disciplinera de lokala klubbarna att införa kollektivavtal enligt den form som SAF och LO-ledningen enats om.

LO-ledningens disciplinering av de egna medlemmarna gick trögt. Men 1928 kom staten och hjälpte till, man klubbade då två lagar i riksdagen, en lag om Kollektivavtal och en lag om Arbetsdomstol. Lagen om Kollektivavtal definierade vad som nu gällde, kollektivavtalets form, och Arbetsdomstolen skulle döma dem som bröt mot Kollektivavtalslagen. Samma dag som lagändringarna klubbades strejkade och demonstrerade över 300 000 arbetare i Sverige mot dessa lagar.

Under de följande åren skulle LO börja med utrensningar av dem som inte accepterade den nya ordningen. Taket inom LO var mycket lågt. 1932 skrev LO centralt ett cirkulär till de lokala avdelningarna och klubbarna där man uppmanade dem att utesluta alla medlemmar som var i opposition mot det nya samförståndet mellan LO, SAF och staten.

1938 hade LO tillslut lyckats disciplinera sina medlemmar och det berömda Saltsjöbadsavtalet ingicks mellan LO och SAF. 1941 ändrade LO sina stadgar så att medlemsinflytandet togs bort och LO-ledningen måste nu godkänna alla strejker. Den svenska modellen med kollektivavtal var nu etablerad i samförstånd mellan LO och SAF.

LOs mytbildning om "det fackliga löftet" är en vacker saga, men har lite med verkligheten att göra. Sanningen är att LOs medlemmar inte haft något större inflytande över löftets formulering och avtalets innehåll sedan 1930-talet.

Rent teoretiskt kan kollektivavtal vara bra ifall de garanterar en lägsta lönenivå som ligger på en så hög nivå att de pressar lönerna uppåt och minskar löneklyftorna. Men svenska kollektivavtal är tyvärr aldrig resultatet av ett kämpande arbetarkollektiv som själva har formulerat sina krav eller röstat om det slutgiltiga avtalsresultatet. Dessutom skulle inte LOs ekonomer tillåta sådana avtal eftersom de skulle kunna vara inflationsdrivande och "samhällsfarliga". Se bara hur det gick med den omtalade satsningen på lågavlönade kvinnor i s k kvinnopotter. Mycket väsen för ingenting.

Patrik Lundgren