Joe Hill från Gävle lever kvar i sina sånger

Gävlesonen Joe Hill avrättades i Utah i USA 1915, efter en falsk mordanklagelse och en manipulerad rättegång. Han var en aktiv medlem i den syndikalistiska organisationen IWW och hans sånger lever än i dag.

Avrättningen av Joe Hill var ett justitiemord, det är ingen tvekan om den saken. Det ljögs friskt vid rättegången. Etablissemanget i Salt Lake City hade en klar avsikt, att komma åt Joe Hill. Det säger Ingvar Söderström som i dagarna kommer ut med en bok om Joe Hill: En sång kan inte arkebuseras (Bäckströms förlag).

Intresset för Joe Hill och IWW, International Workers of the World, den syndikalistiska fackföreningsrörelsen i USA, fick Ingvar Söderström med sig hemifrån. Hans far hade varit fackligt aktiv i IWW:s sjömansavdelning i New Yorks hamn.

Boken ger en god bild av agitatorn, sångaren och människan Joe Hill, så god som det bevarade källmaterialet tillåter. Söderström skildrar också emigrationen till USA, särskilt från Gävle.

Joel Emanuel Hägglund föddes 1879 i ett frireligiöst hem i Gävle där hans musikaliska begåvning uppmuntrades. Den bakgrunden är lätt att känna igen i många av hans senare sånger. Efter faderns död sökte sig Joel och hans bror Paul till Arbetareföreningen, där det gavs kurser i engelska och där det också spelades och sjöngs, men nu i en profan anda.

I oktober 1902 emigrerade bröderna till USA. Det är möjligt, skriver Söderström, att de var påverkade av de mormonmissionärer som ofta kom till Gävle och försökte påverka ungdomar att resa till Utah, där väckelserörelsen Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hade en stark ställning.

I USA sökte sig Joel så småningom till hamnstaden San Pedro söder om Los Angeles. Han ändrade sitt namn till Joseph Hillstrom, förkortat Joe Hill. Ju mer han såg av det amerikanska samhället desto radikalare blev han. Arbetsgivarna var brutalt antifackliga och de hade hela tiden stöd av domstol och polis. Värst utsatta var de fattiga immigranterna.

IWW började verka 1905, med Bill Haywood som en drivande kraft, och fyra år senare gick Joe Hill med i organisationen. Den vände sig även till immigranterna, och den var mycket radikal och kampberedd. Som mest hade IWW runt 100 000 medlemmar. Organisationen försvagades under första världskriget, då den trogen sina idéer bedrev antimilitaristisk agitation.

Organisationens metoder var alltid lokalt anpassade och ibland fantasifulla. Timmerhuggarna i nordvästra USA drev igenom åttatimmarsdagen helt enkelt genom att gå hem efter åtta timmars arbete. En grupp anläggningsarbetare vars löner hade sänkts med 25 procent klippte av en fjärdedel av sina skyffelblad.

Under strejker och förföljelse var det viktigt att nå fram till medlemmarna och hålla moralen uppe. Ett sätt var sång och musik. IWW gav ut en sångbok, Den lilla röda sångboken, och i den började snart Joe Hill medverka; den kända balladen om strejkbrytaren Casey Jones finns med i 1911 års upplaga.

Joe Hill anlitades snart som talare och sångare över hela kontinenten, även Kanada. Han skrev också artiklar i fackliga tidningar och hade en omfattande brevväxling med andra IWW-medlemmar. Med andra ord: Joe Hill var en känd och uppskattad medlem med inflytande inom organisationen.

I slutet av december 1913 åkte Joe Hill och Otto Applequist till Salt Lake City för att hälsa på bekanta från uppväxtåren i Gävle. På kvällen lördagen den 10 januari 1914 sköts handlaren John G Morrison ihjäl i sin affär i Salt Lake City av två beväpnade män, som skrek till Morrison: "Nu har vi dig!" En av männen skottskadades av Morrisons son Arling som själv dödades. Morrison hade tidigare varit polis, och vid ett tillfälle hade han skottskadat en man vid ett rånförsök, så mycket tyder på en hämndaktion.

På måndagen arresterades Joe Hill. Det visade sig då att han var skottskadad, och han vägrade att berätta vad han gjort på lördag kväll.

Allt tyder på att han då hälsade på en kvinnlig bekant, Maria Johansson, som han hade känt i Gävle, och att han då skottskadades i ett svartsjukedrama. Under rättegången var det tydligt att flera vittnen var manipulerade. Joe Hills medlemskap i IWW drogs fram som en försvårande omständighet.

Åklagaren hävdade att tystnaden från både Joe Hill och Maria Johansson var bevis nog för den anklagades skuld. Detta var ett allvarligt juridiskt fel, menar Ingvar Söderström i sin bok.

En internationell kampanj mot dödsdomen hjälpte inte. Joe Hill sköts i statsfängelset i Utah den 19 november 1915.

Någon postum benådning har Joe Hill aldrig fått, säger Ingvar Söderström:

- Nej, staten Utah vägrar gå med på en sådan. Nu vill faktiskt inte heller IWW ha en benådning, de menar att Joe var oskyldig och att myndigheterna ska erkänna detta. IWW finns och verkar i dag också, framför allt i USA och Australien. Och Joe Hills visor sjungs fortfarande.

- Ja, ofta, och vid möten inom andra fackföreningar än IWW också. Inte minst balladerna, som inte har någon frireligiös musikalisk ton, exempelvis Rebel Girl som många feministgrupper har tagit till sig. Här i Sverige tycker jag att Christer Forsberg, som arbetar på Joe Hill-gården i Gävle, sjunger Joe Hill alldeles utomordentligt bra, och han har också moderniserat sångerna.

Ahto Uisk
publicerad i tidningen Arbetaren nr 37, 2002