Historiken bakom
internationella kvinnodagen

Internationella Kvinnodagen instiftades vid den andra internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn 1910. På konferensen deltog över 100 kvinnor från 17 länder. De församlade fastslog dock inget exakt datum för dagen.

Året innan, 1909, hade Socialist Party of America utlyst en nationell kvinnodag till den 28 februari. I USA fortsatte kvinnor att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

Den 19 mars 1911 uppmärksammades den Internationella kvinnodagen för första gången i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där över en miljon kvinnor och män demonstrerade tillsammans.

1913 uppmärksammades dagen för första gången av ryska kvinnor som valde sista söndagen i februari.

1914 blev Internationella Kvinnodagen en del av fredsrörelsen i Europa mot första världskriget och demonstrationer mot kriget hölls på eller runt den 8 mars.

1917 valde ryska kvinnor sista söndagen i februari och krävde ”bröd och fred”. Politiska ledare försökte avstyra tidpunkten som de fann olämplig pga av den politiska situationen i landet, men kvinnorna struntade i dem och demonstrerade i alla fall. Det var ungefär här den ryska revolutionen startade. Fyra dagar senare abdikerade Tsaren och den provinsiella regeringen gav kvinnor rösträtt.

Den historiska söndagen inföll den 23 februari enligt den julianska kalendern som ryssarna använde, men enligt vår gregorianska kalender var det den 8 mars.

1977 antog FN:s generalförsamling en resolution, som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag, vilket ledde till att även politiskt ”neutrala” kvinnoorganisationer började deltaga i 8-mars-program.