Alla är feminister...

...men var är den feministiska kampen?

Naturligtvis pågår kampen i det tysta varje dag, på arbetsplatserna och överallt i samhället. Men visst känns det som om det skulle vara ”ute” att prata om kollektiv kvinnokamp idag när t.o.m. Göran Persson är feminist. Den feministiska kampen har blivit individuell, skam den kvinna som vill föra en kollektiv kamp mot patriarkala strukturer, hon är inte som en av grabbarna.

Men varför händer det inget? Är det så att vackra tal inte hjälper? Att de som styr våra liv har effektiva syn- och hörselskydd, men att de låter desto mer ? Är vi tillräckligt förbannade och beslutsamma för att Låt(a) orden bli till handling!?

Vi vet att ingen ger ifrån sig privilegier frivilligt. Nu är det snart den internationella kvinnodagen. För att fira 8 mars uppmanar vi därför alla arbetare – framförallt kvinnor, men även våra manliga kamrater för vilka feminismen inte BARA är en läpparnas bekännelse – att gå till direkt aktion mot patriarkatet. Det finns ingen anledning att acceptera sexism i form av löneskillnader, dubbelarbete, avskedande vid graviditet, diskriminering vid anställning, sexuella trakasserier eller andra trakasserier på grund av kön. Det är som en feministisk fackförening vi ska föra den kollektiva kampen.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar istället för minskar. Löneskillnaderna är ett tydligt tecken på det strukturella förtrycket, så det är ett bra avstamp, men det får inte stanna där. Feminism kan inte reduceras till vem som diskar eller lika lön för lika arbete (även om det är nog så viktigt). Vi måste alltid påvisa strukturer.
Det finns många roliga, effektiva och fantasifulla kampmetoder att ta till.

Maska; ta reda på hur mycket mindre ni tjänar än era manliga arbetskamrater och ta paus den arbetstiden som pengarna representerar. Gör något kul under pausen, ta med alla kvinnorna på badhuset på betald tid, sätt er och titta på Berit Ås film om härskartekniker….

Obstruera; följ alla regler och föreskrifter som finns, till punkt och pricka, det synliggör hur orimliga arbetsbördorna för det mesta är.

Vägra utföra arbetsuppgifter som ni uppfattar som stötande eller sexistiska. Om arbetsuppgifter strider mot Jämställdhetslagen kan ni heller inte anklagas för arbetsvägran när ni inte utför dem (se JämL §§ 15-17 + § 23). Vägra att utföra varje arbetsuppgift som läggs på er med ett ”lilla gumman, det kan väl du…”, eller ”du som är tjej/kvinna”… Men glöm inte att tala om varför ni vägrar!

Visa på det absurda i förtryck och roller som bygger på fördomar om kön.

Sabotera sexistiska budskap på arbetsplatsen, sabotera det ni finner diskriminerande. En direkt aktion som både förbättrar er arbetsmiljö och ger ett tydligt budskap om att ni inte accepterar underordningen.

Strejka; kom ihåg att lägga varsel i tid (se infotext).

Blockera; sådana arbetsuppgifter som inte är direkt lagstridiga, men som ni uppfattar som oacceptabla ur socialistisk, feministisk synvinkel kan ni sätta i blockad. Samma varselregler gäller som för strejk, och en blockad kan löpa ”tills vidare”.

I år infaller 8:e mars på en lördag, alla ni som arbetar ändå (och majoriteten av er är kvinnor inom vård, omsorg och service) uppmanar vi att agera.

Ni kvinnor inom skola och barnomsorg som inte arbetar den dagen, uppmärksamma den hela veckan, gör ett tema om jämställdhet veckan innan, ta med föräldrarna, så ska vi se om inte demonstrationerna och partyt sen på lördan blir något som kan vara avstampet till ett år i den kollektiva feministiska kampens tecken.

Hannele Peltonen
Stockholms LS
Annika Tigeryd
Göteborgs Social- och Vårdsyndikat
Lena Barrow
Förhandlingssekreterare, Sandvikens LS