Publicerad 19 maj 2004
Bokslut på XPonCard
Det börjar gå mot slutet på äventyret XPonCard, i och med att vi nu har lämnat in vår stämningsansökan till Arbetsdomstolen. Informationsförbud, skrämselkampanjer, bestraffningar och annat trams är en del av det som bolaget ägnat sig åt, under det dryga år som gått, sedan de första försöken till något som liknar facklig verksamhet inleddes, med de öppna lönelistorna och jakten på den försvunna jämställdhetsplanen.
De förhandlingar vi har haft, har i stort sett varit helt meningslösa. Till företagets företrädares fördel får väl sägas att de åtminstone hållit en konsekvent linje: ”Vi har rätt och ni har fel och vi gör som vi vill. Alltid.” En något större professionalism, gärna tillsammans med någon sorts kunskap om lagar och avtal, från företagets sida, hade annars förenklat förhandlingsprocessen avsevärt.
Stödet från arbetskamrater och kamrater i den fackliga sfären, både inom och utanför SAC, har gjort att tanken på att ge upp aldrig varit aktuell. Företaget har inte heller lyckats i sina försök att skrämma de anställda till tystnad. Den fackliga aktiviteten på XPonCard är större än på mycket länge.
Vi har alltså stämt XPonCard. Vi lämnar över avgörandet till Arbetsdomstolen, istället för att själva fortsätta kampen av egen kraft. Det kan man ha olika uppfattning om. Oavsett detta och oavsett vad utgången blir, så känns det ändå inte som om striden varit bortkastat. Den fackliga kampen har kommit igång på XPonCard. SIF-klubben har börjat ställa krav och ifrågasätta. Strängnäs LS har också uppstått igen, efter trettiotvå år, utifrån ett behov av lokal, facklig organisering. Allt detta känns lika mycket värt som eventuell framgång i Arbetsdomstolen.
Strängnäs LS
2004-05-26 Arbetaren: 
2004-05-13 Eskilstuna Kuriren:
Se SAC-sektionens hemsida
