Tal vid Xponcard 10 okt 2003

Talet hölls med ungefär samma innehåll först vid ett torg i centrala Strängnäs vid lunchtid, och sedan vid vändplanen utanför Xponcards besöksentré. Eftersom jag inte höll mig helt till manus, så är det inte helt ordagrant återgivet, men huvudsakligen taget från versionen utanför Xponcard. Dessutom har jag delat upp några meningar, som fungerade i talspråk, men som i skriftspråk skulle kännas oändligt långa.

Kamratliga hälsningar Lennart Markebo

Vad är yttrandefrihet ? Vad är föreningsrätt? Är yttrandefrihet och föreningsrätt viktigt?

Enköpings Lokala Samorganisation av SAC-Syndikalisterna har samlat till detta protestmöte här idag för att yttrandefriheten på jobbet har angripits. Vi har ett behörigt tillstånd av polismakten och vi får alltså yttra oss här.

Men 20 meter härifrån, inne i byggnaden bakom stängslet här, hos Xponcard där försöker man stoppa yttrandefriheten.

Xponcard har förbjudit vår medlem att ägna sig åt ”facklig/politisk verksamhet samt spridande av material” på arbetsplatsen. I MBL, Medbestämmandelagen – en av de lagar som reglerar förhållandena på arbetsmarknaden, står det i § 7: ”Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan bildas”.

Man tycker att detta skulle garantera yttrandefriheten i fackliga frågor. Men trots detta säger detta företag att ja, du får prata om väder och vind eller vad du vill under arbetet och under raster så länge det inte stör själva arbetets genomförande, och ja, du får visa dina kollegor tidningsartiklar eller broschyrer i största allmänhet; men nej, du får inte prata om facklig organisering, och nej, du får inte lämna över broschyrer om SAC eller medlemsansökningar till arbetskamraterna. Ens på raster.

Det finns en intim sammankoppling mellan yttrandefriheten och föreningsrätten, och i kampen för denna rätt har många arbetare i början på förra seklet fått sparken för att de försvarat den.

Jag vill gärna ta tillfället i akt att påminna om en händelse för ca 4 år sedan. En lagerarbetare på ett företag i Skärholmen i Stockholm avslöjade att en av medlemmarna i klubbstyrelsen på Handelsanställdas Förbund på arbetsplatsen var en organiserad nazist. Handels avsatte honom ur styrelsen och företaget köpte ut nazisten. Men några veckor senare fick lagerarbetaren besök i hemmet av 3 nazister som sköt honom till döds i hans egen trappuppgång. Hans namn var Björn Söderberg, han var syndikalist, och hans namn kommer för oss alltid att påminna om att yttrandefriheten inte är något självklart, utan något som aktivt måste försvaras. Och nu också på Xponcard.

Vad har då hänt på Xponcard ? Jo, vår medlem har ställt frågor kring den individuella lönesättningen, hur lönerna differentieras utan några synliga kriterier. Han har försökt skapa en debatt och en offentlighet åt hemlighetsmakeriet kring lönerna. Detta är helt i linje med den syndikalistiska fackföreningens uppfattning att löner och arbetsvillkor måste diskuteras och åtgärdas av arbetarna på golvet i förening. Inte som nu, antingen ensidigt genom arbetsgivarens godtycke, eller genom arbetsgivarens samarbete med en lagom snäll fackförening, som går med på att sitta i slutna rum med arbetsledningen och dividera om sina medlemmars individuella lönepåslag.

Vad har hänt mera? Jo, vi har också förbjudits använda den allmänna anslagstavla på arbetsplatsen där folk säljer bilar, barnvagnar och tipsar om allehanda evenemang. Sedan förbjuds vi alltså även att sprida material. När Enköpings Lokala Samorganisation istället informerar om saken på en hemsida på Internet, så försöker företaget agera juridiskt för att stänga hemsidan. Man kan fråga sig vad som får dem att tro att de har rätt att agera maktfullkomligt på det här viset. Jag tror att det beror på att de sitter i toppen av en odemokratisk struktur.

Den dominerande arbetarrörelsen i Sverige – Socialdemokratiska Partiet och LO – har ju koncentrerat sig på den politiska demokratin genom att i början av förra seklet kämpa för den allmänna rösträtten. Samtidigt gavs facket uppgiften att kämpa om lönerna, men lämna de ekonomiska maktfrågorna i fred.

Därför har vi på de svenska arbetsplatserna kvar en diktatur. Företagsledarna har inget som helst demokratiskt mandat, de är inte valda av de anställda. I ledningen för svenska företag sitter de ekonomiska motsvarigheterna till politikens Haile Selassie, Khadaffi, Pol Pot, Pinochet, Mussolini, Karl XII och Gustaf Wasa. De försvarar och upprätthåller ett ålderdomligt och helt odemokratiskt system. Och precis som de politiska diktatorerna ofta försöker utöka sin makt, så har vi de senaste åren sett många exempel på hur de ekonomiska diktatorerna försöker göra det.

- På DNEX, Dagens Nyheters och Expressens tryckeri, så sparkade man en facklig förtroendeman som man anklagade för att ha uppmuntrat till maskning. Han var halvtidssjukskriven och andra halvtiden ägnade han åt en oskyldig personaltidning. Han hade ingen alls kontakt med produktionen och anklagelserna mot honom var helt fabricerade.

- Ambulansförare hos Falck blev avskedade sedan de avslöjat att deras bilar kördes med dåliga bromsar.

- Svenskt Näringsliv, genom arbetsgivarorganisationen ALMEGA, försökte förbjuda en strejk av syndikalistiska transportarbetare i Stockholms tunnelbana och pendeltågstrafik, som vidtogs i flera europeiska länder i protest mot privatisering och avreglering av tågtrafik. De stämde vår organisation till Arbetsdomstolen i hopp om att de skulle förbjuda vår strejk.

I alla de här tre fallen fick arbetsgivarna smäll på fingrarna. Det kostade DNEX 800 000 kr att köpa sig fri från den facklige förtroendemannen. Ambulansförarna fick rätt av Arbetsdomstolen och fick höga skadestånd och jobbet tillbaka. ALMEGA fick inte AD med på noterna att förbjuda strejken utan fick dra tillbaka sin stämning.

Men även om arbetarna har vunnit en rad sådana strider, så skrämmer den här taktiken från de ekonomiska diktatorerna många arbetare till tystnad. Och det är det största hotet som jag ser det, att tystnaden och rädslan breder ut sig på arbetsplatserna. På Xponcard försöker man nu samma sak.

Dom här företagsledarna är farliga. Dom är mycket farligare än några hundra nazister, för dom har så mycket makt. Dom kontrollerar våra liv och vår hälsa under 8 timmar om dagen, och de vill hindra oss att prata om det. Bekämpa tystnaden på arbetsplatserna !

Det är vår uppgift som organiserade arbetare att tränga tillbaka dessa diktatorer så mycket vi kan, och det är vår strävan att så småningom ersätta dem med en demokratisk struktur på arbetsplatserna. Detta, mina vänner, är syndikalismens grundidé, och Enköpings LS hälsar alla kamrater välkomna som vill bidra i det arbetet. På Xponcard, i Strängnäs, eller var det vara må.