Chile: Pinochets arv blir stöd till offer
Chiles föredetta diktator Augusto Pinochet, som dog den 10 december i Santiago, stod i fören för "försvinnanden" som ett förtryckarredskap i Sydamerika, sa Human Rights Watch idag. Men hans arrest i London 1998 startade samtidigt, menar man på Human Rights Watch, vågen av att rättsligt pröva utländska ledare i nationella domstolar för brott som begåtts i deras egna länder. Under Pinochets 17 år långa styre i Chile dog eller "försvann" mer än 2600 människor, fler än 27000 människor torterades och hundratusentals flydde i exil i rädsla för deras liv.
"Arresten i London var början på slutet för Pinochet och samtidigt starten på satsningen att ställa världens makthavare inför rätta", sa José Miguel Vivanco, chef för Amerika på Human Rights Watch. "Pinochet spenderade sina sista år med att undvika det växande antalet åtal i Chile och dog som en djupt misstrodd karaktär i landet han en gång styrt".
Trots att han en gång ansetts vara onåbar av lagen efter en amnesti ditsatt av hans egen regering, arresterades Pinochet i Storbritannien efter att Spanien begärt hans utlämning vid åtal om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Chile. Fastän den brittiska regeringen till slut försäkrade att Pinochet skulle återvända till Chile istället för att skicka honom till Spanien, hjälpte arresteringen till att sporra ansträngningar i Chile för att åtala Pinochet för illdåden som begicks under hans tid vid makten.
Pinochets arrestering uppmuntrade också andra makthavares offer som förnekats rättvisa i sina egna hemländer att ta rättsfallen till domstolar i andra länder, under principen att vissa brott är så vidriga att de kan prövas i domstolar i andra länder även om de inte har någon direkt koppling till brotten. Vid tiden under Pinochets död var han i husaresst och väntade ett flertal åtal om mänskliga rättigheter och korruption.
Pinochet var en oborstad arméofficer som tog makten vid en blodig kupp i september 1973, under en tid av intensiv politisk polarisering. På 1970-talet, under en kampanj att få bort alla vänsterpartier, förhörde och torterade den militära intelligensenheten DINA (vars chef svarade diekt till Pinochet) offer i fängelser, samtidigt som de förnekade att de höll dem där av tvång "försvann" offrena. Omkring 1000 personer av de försvunna anses ha blivit hemligt avrättade, men det har än idag inte klarnat upp kring offrens öden. Andra militära enheter och civil polis deltog också i förtrycket.
Regeringsrepresentanter mördade och försökte mörda politiska opponenter som levde i exil i Argentina, Spanien och i USA. Den chilenska militären organiserade operationer med närliggande stater för att leta upp och mörda flyktingar som levde utomlands, ett projekt kallat Operation Condor.
I oktober 1988, förlorade Pinochet vid en folkröstning som hade som avsikt att legitimera hans fortsatta styre, och nästkommande år förlorade han sitt första presidentval på 19 år. Dock, under en konstitution skapats av hans rådgivare 1980, fick han rådet att stanna på sin post som arméchef till 1998. Trots att demokratin återvänt till Chile, fortsatte Pinochet att ha enorm makt ända tills hans arrest i London för brott mot mänskliga rättigheter i oktober 1998.
Efter hans husarrest i England under 17 månader i väntan på en möjlig utlämning till Spanien, beslutade den brittiska regeringen, om något kontroversiellt, att överlämna Pinochet till Chile på grund av hälsoskäl.
Fallet blev därmed historiskt. "Fallet Pinochet var ett uppvaknande av nytt hopp för förtryckaroffer världen över", sa Vivanco. "Brittiska domare bekräftade principen att domstolar överallt kan ha jurisdiktion över de grövsta brotten mot mänskliga rättigheter, som hotar diktatorers säkerhet världen över"
Sedan dess har offer fört fram fall om mänskliga rättigheter i europeiska domstolar mot utländska ledare som anmälts för att ha begått hemska dåd men som med all säkerhet skulle undgå juridisk handling hemma. De flesta av de som ställts inför rätta i Pinochets arresterings kölvatten har haft relativt hög befattning, men den isande effekten har fått vissa åtalade statsledare uppmärksamma på juridiska följder av deras resescheman och aktivister verkar vara nära att pressa Senegal till att åtala den tchadiske föredetta diktatorn Hissène Habré.
Rättsväsendet i London ingav också mod till domstolarna i Chile. Efter Pinochet återvänt, åtalade domare honom för hans roll i "försvinnanden" och mord, placerade honom vid ett flertal tillfällen i husarrest, och i oktober detta år, åtalade de honom personligen för tortyr. Vid hans död väntade han en rättegång om tre brott mot mänskliga rättigheter och andra låg och väntade.
Fram till oktober 2006, har domstolar dömt 109 andra representanter från hans regim för brott som inkluderar "försvinnanden", avrättningar och tortyr. 35 föredetta generaler inom armen, flygvapnet och polis har blivit dömda eller väntar på rättegång.
Pinochet, som försökt hävda att alla brott som begåtts var för nationens bästa, väntade också åtal som gällde skattesmitning, förfalskning av pass i samband med de 28 miljoner dollar under olika versioner av hans namn på 128 bankkonton i USA. Den växande bevisningen på att den förre diktatorn var korrupt och brutal gav honom dåligt anseende hos hans mest hängivna politiska anhängare.
Pinochet medgav aldrig till att något brott begåtts under tiden han styrde. I ett uttalande som lästes på hans 91 års dag förra veckan, beklagade han sig över att militära befälhavare som anklagats eller dömts var offer för hämd och förföljelse. Även om han accepterade det politiska ansvaret, försvarade han aldrig hans officerare i domstolarna genom att erkänna att han, som deras överbefälhavare, gav order för brotten som begicks.
"Pinochets största arv kan vara den varningsklocka han lämnat för diktatorer överallt", sa Vivanco. "Hans fall visade världen att även de mäktiga som kränkt mänskliga rättigheter kan tvingas möta rättvisa"
översättningen: Rebecca Leónkälla: http://hrw.org/doc/?t=news
