SAC 90 år - När SAC bildades
Centralism och lokalism var två med varandra konkurrerande tankeriktningar inom den tidiga fackföreningsrörelsen i Sverige; den förra kom från Tyskland, den senare från Frankrike. Det var ungsocialisterna som förespråkade lokalism - syndikalism, lokala samorganisationer - medan LO, bildat 1898, gick in för centralism, med stor makt åt fackförbunden och deras ledningar. Den socialdemokratiska idén var att överlåta samhällsomvandlingen till socialism åt det politiska partiet och parlamentet, medan lokalisterna ville ge den rollen åt de fackliga organisationerna.
Efter nederlaget i storstrejken 1909 sjönk LO:s medlemsantal från 161.000 till 80.000. Arbetarna var besvikna, och organisationsformerna diskuterades på arbetsplatserna. Skånes distrikt av Svenska träarbetarförbundet kallade de fackliga organisationerna i Skåne till en konferens i Lund i slutet av 1909. Konferensen uttalade sig för "en omorganisation byggd på lokala samorganisationer med utträde ur respektive förbund". En ny konferens hölls i Lund den 30 januari 1910. Två förslag kom att stå mot varandra i huvudvoteringen. Det första förespråkade att man avvaktade LO:s egen utredning i organisationsfrågan, det andra, framlagt av Gustaf Sjöström från Lund, att man skulle bilda lokala samorganisationer. Vardera förslaget fick 19 röster, men ordföranden, Johan Nilsson från Lomma, gav utslagsrösten åt Sjöströms förslag.
Nästa steg var att bilda en arbetsgrupp, den så kallade Lundakommittén, som fick i uppdrag att utarbeta förslag till stadgar.I kommittén satt Karl Nilsson och Otto Andersson, Hälsingborg, Gustaf Sjöström, Lund, Anton Andersson, Hyllinge, och Knut Lindström, Bjuv. Så småningom kallade kommittén till en konstituerande kongress i Stockholm, Folkets hus C-sal, 25-17 juni 1910. Dit kom 22 ombud från fackliga organisationer; två av dessa var från redan bildade lokala samorganisationer, i Hyllinge och Stråssa; och 9 från ungsocialistiska klubbar. På kongressens andra dag röstade man om förslaget att bilda en ny organisation. Resultatet blev 21 röster för och 1 emot (endast de fackliga ombuden hade rösträtt). Kongressen antog också ett långt manifest, ur vilken vi här citerar några stycken:
"Den proletäriska klasskampen går ut på att lägga hämsko på och söka hindra den kapitalistiska despotien genom att åt det arbetande proletariatet utvinna största möjliga förmåner inom det beståendes ram, förmåner, som dock aldrig få fattas som självändamål, utan enbart som medel, skarpare vapen i striden för klasskampens egentliga mål: Störtande av det bestående samhället och dess omläggande på en helt annan bog, med annan organisation och efter andra principer, från ett förtryckande statssamhälle till ett fritt samhälle utan statlig tvångsorganisation. - - -Ahto UiskOrsaken till fackföreningsrörelsens förborgerligande är att söka i parlamentarismen och det inträsse den fackliga rörelsens ledare ägnat det politiska arbetet.- - -
På grund härav ställa vi oss som organisation utanför varje deltagande i respektive politiska partiers aktion. - - - För en revolutionär fackföreningsrörelse finnes intet mera stridande än just sådana avtal, vilka i högre grad än sträjkbryteri och förräderi spela arbetsgivarna i hand, då de med nädvändighet lägga hinder i vägen för en snabb och efter skiftande förhållanden anpassad taktik. - - -
Allt eftersom utvecklingen skridit framåt ha organisationerna i fackförbund visat sig otillräckliga...Dylika missbildningar skulle kunna undvikas genom fackförbundens slopande och deras ersättande med en enhetlig organisation för alla arbetare oberoende av yrke och byggd på lokala samorganisationer."
