Strejk på UMAS
Strejk på Infektionskliniken Umas!
Det här är inte en strejk för högre löner eller av
bekvämlighet. Det här är ett försök att synliggöra de
problem som finns i sjukvården och att få
sjukvårdspolitikerna och vår arbetsledning på Umas att
ta ansvar för konsekvenserna av sina beslut.
Bakgrunden är en längre tids påfrestningar på avdelningen bl.a. i form av nedskärningar, stor personalomsättning, många långtidsvikarier, ökad vårdtyngd, ökad mängd ansvarsuppgifter, materialbrist, en ökning av MRSA och tuberkulos, påtvingande av en ny schemamodell utan övertidsersättning under hot om indragna tjänster, ändrade arbetstider, tidspress, brist på kontroll över den egna arbetssituationen etc.
Vi arbetar på knäna och upplever att vi inte hinner med våra arbetsuppgifter. Detta har lett till ökad stress och ohälsa inom personalgruppen vilket bl.a. yttrat sig i konflikter på avdelningen. Alla försök från vår sida att ta tag i de egentliga problemen och lösa konflikter har nonchalerats av arbetsledningen och lett till en ökande känsla av maktlöshet och frustration. När arbetsledningen nekar till att ta ansvar, nonchalerar och brister i respekt har den tidigare arbetsglädjen försvunnit.
Att göra ett halvbra jobb inom vården går inte. Vårt arbete består i att vi tar hand om människor i svåra skeden av livet, våra beslut och handlingar omfattar liv och död. Vi är ingen industri, man kan inte öka på takten på det löpande bandet. Brister kan resultera i onödigt lidande för patienten, livslånga men eller t.o.m att personen avlider. Vi har hand om patienter med akuta infektionssjukdomar, svåra infektiösa tillstånd, nosokomiala infektioner med multiresistenta bakterier såsom MRSA och VRE, infektioner hos patienter med nedsatt immunförsvar (t.e.x HIV-infektion) mm. Vi har tidigare kunnat gå hem med vetskapen om att vi tagit väl hand om våra patienter och gjort ett bra jobb. Det upplever vi inte längre att vi kan. Man känner sig överlastad, det är aldrig tillräckligt, aldrig nog. Det finns ingen gräns, arbetsmängden bara ökar. Vi är alla beroende av att människorna i vården orkar sköta sina jobb. Patienterna har förlorat liksom alla som arbetar inom vården, från läkare till undersköterskor.
Som vårdpersonal är vi medvetna om att arbetsgivaren kommer att försöka skuldbelägga oss med att våra protester går ut över tredje person, dvs våra patienter.
Vi svarar med att det är arbetsgivaren och politikernas agerande som går ut över patienterna, inte bara en dag utan varje dag. För att inte patienterna ska komma i kläm har vi valt att lägga vår endagarsstrejk i anslutning till att vår grannavdelning med 18 vårdplatser öppnar upp efter att ha varit semesterstängd. Vi har för att underlätta för arbetsgivaren varslat i extra god tid. Vi har valt att ej omfatta isoleringsrum eller enkelrum för att underlätta omplacering av ev. berörda patienter.
Arbetsledningen kommer att förneka vetskap om den dåliga arbetsmiljön på avdelningen.
Vi har gång på gång påtalat problemen för våra chefer- i personliga möten, på avdelningsmöten, på samverkansmöten och via förhandlingar. Arbetsledningen har konsekvent valt att ignorera och nonchalera personalens erfarenheter. Istället för att ta tag i problemen har de valt att driva oss hårdare. Personal som sjukskrivit sig då de mått dåligt har fått lägre löneökningar, de som protesterar benämns som inflexibla och kritik bemöts som brist på engagemang i verksamheten vilket återspeglats i de individuella lönerna. Arbetsledningen har därtill också medverkat till avdelningsklimatet genom att baktala personal och spä på konflikterna mellan yrkesgrupperna.
