Kommunals avtal uppsagda till 31 mars
Något ganska ovanligt hände faktiskt på den svenska arbetsmarknaden i slutet av förra året. Då utnyttjade Kommunalarbetarförbundet en paragraf i sitt treåriga avtal med kommuner och landsting som gjorde det möjligt att säga upp avtalet inför tredje året.
Det tredje året, som alltså skulle gälla från 1 april 2003 till 31 mars 2004, innehöll en lönepott på 3,5% med ett garantiutfall på 250 kronor per individ. Minimilönerna för 18-åringar skulle bli 11.000 kronor och för de som fyllt 19 år 12.400 kronor.
De nya kraven nu med avtalet uppsagt är från SKAFs sida:
1. Löneskillnaderna mellan SKAFs medlemmar i yrken som kräver gymnasial
utbildning ska på en fyraårsperiod komma i nivå med verkstadsarbetarna.
Idag är verkstadsarbetarnas snittlön 19.000 kronor och SKAFarnas gymnasieutbildade
yrken på 16.300. För att nå en fjärdedel av vägen
dit begär de en lönepott på 5,5% för det kommande året.
2. Minimilönerna ska höjas, ingen vuxen ska tjäna mindre än
14.000 kronor på ett heltidsjobb. 31.000 personer inom SKAFs avtalsområde
har idag den nuvarande lägstalönen för 19-åringar på
12.000 kronor.
Vad ska vi då tro händer?
Jo, eftersom Göran Persson sagt att Kommunals krav är rimliga, och
ett stort antal kommuner bytte till sossestyre efter valet, så är
det svårt att tro att arbetsgivarna i Kommun- och Landstingsförbundet
kommer att helt säga nej till högre höjningar än det uppsagda
avtalet, även om de förstås säger nej nu i början.
Däremot kommer Kommunal säkert att kompromissa, så några
5,5% blir det säkert inte.
Blir det strejk? Det är svårt att tro att det skulle bli någon
strejk. Om det ändå skulle bli några stridsvarsel, så
skulle jag tro att man följer den taktik LO-förbunden verkar tillämpat
de senaste gångerna det varit aktuellt, att man varslar några mindre
grupper om strejk eller övertidsblockad, och sedan inom en vecka varslar
om ytterligare grupper. Sedan kommer man att göra upp om en kompromiss
utan att fråga medlemmarna, på sin höjd hinner de första
grupperna strejka 2-3 dagar.
Vad ska vi syndikalister göra? Jag anser att vi absolut ska delta i alla
varsel som läggs, antingen med rena sympativarsel eller egna varsel, som
kan likna Kommunals, men ha egna krav med t.ex. avskaffande av individuell lönesättning.
Men det är jätteviktigt att vi bevakar vad SKAF gör nu, så
att vi har en beredskap för eventuella varsel. Börja organisera redan
nu, utse ansvariga i LS och syndikat som kan hålla kontakt med SACs industrisekretariat,
med SKAF, med pressen och med medlemmarna. Se till att alla berörda medlemmar
är medvetna om vad som sker.
Från 1 april är det avtalslöst tillstånd för SKAF
och det är viktigt att vi solidariskt också kämpar för
lönehöjningar, även om SKAF i kraft av sin storlek är den
som sätter den huvudsakliga dagordningen.
SKAF har ju också avtal med arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer
inom privatvården och kooperationernas arbetsgivare. Vilka av de avtalen
som är uppsagda eller inte har jag inte koll på när detta skrives.
Lennart Markebo
Ombudsman SAC
