Kommunal har gjort det igen

Strejken är slut och det blev ett uselt avtal, som många förutsett. Ändå är nog många av de som varit ute i strejk chockerade över att de faktiskt förlorade på strejken. Att svika sina medlemmar på det sätt som nu sker är bara möjligt i en fackförening där medlemmarna saknar all form av inflytande.

För stora grupper och däribland många av de som varit ute i strejk är sveket bottenlöst – de har förlorat på strejken, jämfört med vad de skulle ha fått om Kommunal inte sagt upp avtalet i förtid i höstas.
Hur Kommunal ens kan komma på tanken att efter fem veckors strejk skriva på ett sådant uselt avtal är svårt att begripa.

Ser man till Kommunals historia, så är det faktiskt en historia av svek och misslyckade strejker. Bussförarstrejken 1999 var en strejk som Kommunals ledning inte ville ta och avtalet som avslutade strejken var samma som de erbjöds innan strejken bröt ut.
I avtalsrörelsen 2001 gick Kommunal ut med en påkostad reklamkampanj om att nu skulle de satsa på de lågavlönade kvinnorna. Avtalet som tecknades då gynnade inte på något sätt de lågavlönade kvinnorna och var det avtal som sades upp i förtid i höstas för att det var så dåligt.
Nu ser man också kommentarer från medlemmar som undrar hur de kunde vara så dumma att de faktiskt trodde på Kommunal denna gång.
Strejken som precis avslutats var dåligt förberedd och märkligt genomförd, antagligen räknade förbundsledningen in i det sista med att det inte skulle bli någon strejk. Ska man tro Aftonbladet den 29 maj, så har förbundsledningen arbetat hårt på att få ett slut på strejken – inte på att få ett bra avtal.

Att strejka är komplicerat och förväntningarna blir ofta orimliga, speciellt när ett toppstyrt fackförbund går ut hårt med att ”nu tar vi fajten” samtidigt som förhandlingarna förs bakom stängda dörrar, där tonläget ofta är ett helt annat.
Precis då det började se ljust ut – både Transport och SEKO la sympativarsel som tillsammans med Kommunals varsel innebar att nästan all kollektivtrafik skulle stanna – då skyndade Kommunal sig att skriva på ett skitavtal och få ett slut på strejken.
Man skulle nästan kunna använda denna strejk till att skriva en manual i hur man inte ska göra när man planerar en strejk.

Brandmännen hotar nu med att lämna Kommunal och bilda eget fackförbund, och det måste ses som en sund reaktion – de drar slutsatsen att det är fel på Kommunal och inte på strejken som metod.
Det är också skrämmande att se att Kommunal utan att blinka spelar ut olika grupper mot varandra, några utmålas som vinnare, andra är uppenbara förlorare, men vad bygger man för solidaritet med en sådan strategi?
Barnskötare och vaktmästare tillhör lågavlönade grupper som har varit ute i strejk och som förlorar på strejken, jämfört med det avtal som sades upp i höstas. Vad drar de för slutsatser? Försöker Kommunal lära sina medlemmar att det inte lönar sig eller fungerar att strejka?
Efter bussförarstrejken 1999 drog många den slutsatsen. Eller som högern, Timbro och Svenskt Näringsliv uttrycker det: det är otidsenligt att strejka.
I Aftonbladet intervjuades en undersköterska den 29 maj som tyckte att det var bra att strejken tog slut, för annars fruktade hon att avtalet skulle ha blivit ännu sämre…

Syndikalistens redaktör