Fackligt möte i Skarpnäck

Torsten Kristoffersson (Skogsbruksfederationen): Det är svåra och komplicerade frågor. Speciellt när vi fått en medlemskår som vill bli servade. Det är inte många som vill bli aktiva, där har vi det stora problemet bakom striderna mellan Gävle och Stockholm inom organisationen. De började med inaktivitet ute i LS:en. Jag var med om Färila LS avhopp, det handlade om 10 kronors höjning. Men de hade redan bestämt sig innan beslutet togs på kongressen oavsett beslutet. Om vi hade haft självverksamhet på LS-nivån så hade vi inte bara behövt ropa på ombudsmännen. Andra problem är kongresserna och dess beslutsgång där konstiga beslut tas under tidspress. På kongressen finns många ambitiösa men också okunniga medlemmar som inte har gått igenom frågorna i sina LS, som är reserver för reserverna.

Lena Barrow (Förhandlingssekreterare, SAC): Det är viktigt att hålla fast vid branschorganiseringen, men det är farligt att bygga federationer utan syndikat. Men då skulle rikstäckande kommittéer kunna vara bra. Utan att det blir formellt kan de då samla in branschspecifik kunskap och utveckla en kompetens i branschspecifika frågor. Apropå ombudsmannakåren så får vi inte bli sårbara. Om branschkompetensen hela tiden finns hos de som jobbar, om ombudsmännen kan lagarna, men branschkompetensen finns hos de i branschen, då motverkar man passiviteten. Jag vet att det ibland finns en motsättning mellan den allmänpolitiska och den fackliga verksamheten. Men det borde inte göra det eftersom syndikalismen borde vara en facklig väg att påverka politiken. Vi måste påverka de nya medlemmarna att se det så. Att det inte bara handlar om löneförhandlingar. Att vi inte schackrar med vår ideologi för att folk vill att vi ska vara mini-LO.

Lennart Markebo (Ombudsman, Stockholm): Jag gick över med sex arbetskamrater och vi gick från början in för att lära oss att förhandla själva. Och vi blev duktiga. Men vi var väl ett lysande undantag, i vårt samhälle lär vi oss att bli servade. Apropå våra strävanden att bygga upp fackliga samordningsorgan och facklig kompetens tänkte jag bara ta upp en facklig konferens från 1994 i Byggnadsfederationen som ett exempel: Det fanns bara ett ombud i salen, som i sin tur valde 4 eller fem till federationens VU. Ett år senare lades federationen ner. Det är viktigt att om vi ska ha industrifederationer så måste de ha ett levande innehåll. Olika samarbetsformer kan hittas i olika branscher. Även på LS-nivå går det att organisera grupper. Västerås LS till exempel är aldrig något problem för mig, de har kompetensen att alltid påbörja och förbereda fall som jag ibland måste ta hand om.

Mattias Ohlsson (Skärholmens LS, Social och vårdsyndikatet i Stockholm): Vi får in jättemycket nytt folk till vård syndikat, nytt och mycket tufft folk, politiska aktivister, men vi har hårda paragrafer emot oss: det är på många sätt lättare att slåss facklig på en byggarbetsplats än för en timanställd inom vården. Det vi sysslar med i syndikat blir mest att stötta varandra. Många förhandlingsärenden i LS är SoV-ärenden, men vi har inte koll på paragraferna, men vi planerar en kurs till våren med medlemmar i hela landet. Social och vårdarna är SAC:s negrer, det är möjligt att vi blir en dominerande grupp inom SAC, vi är de svaga, underklassen, och det märks på våra möten. Vi ser tydliga problem.

Ingvar Karlsson (Ombudsman, Gällivare-Malmberget): Jag kom från gruv 4:an, blev sen distriktsombudsman. Det är klart att den fackliga verksamheten är central i en facklig organisation. Man ska alltid tänka sig för vad man gör i politiska saker. Det ska vara något som är positivt utåt allmänheten, där vi fångar de nya medlemmarna. Fackliga kommittéer är inte så lätt att bilda för LS som knappt fixar att hålla möten. Jag har försökt att f åmed folk på kurser i allt möjligt för att aktivera dem och sedan kunna föreslå något mer fackligt, men de vill inte. Vi mste satsa på att få fler medlemmar, vet inte om det är plus eller minus efter sommaren, vi bör ligga lågt med vår politiska profil.

Alrik Larsson (Ombudsman, Älvdalen/Dalarna): Jag gick med på 1970-talet, var med i metall förut, här även varit skogsarbetare och med i Skogs- och flott. 1985 började jag på LS i Älvdalen och var med när många gick ur LS. Älvdalens LS hade aldrig några möten, jag som anställd skulle sköta allt, de skulle bestämma över mig och jag skulle inte få hjälpa några andra LS. Men nu har vi bra aktivitet i Älvdalsbygdens LS, regelbundna möten, vilket är positivt. Vi har inte lika mycket folk som de andra för de har lägre avgifter, men jag tror inte de har någon aktivitet. Det är ju svårt att ställa om sig från att ha varit passiva, och de får ju ingen information utifrån, de ringde till exempel till mig och frågade vilket telefonnummer de hade!

Arwid Lund (Stockholms LS, Social- och vårdsyndikatet): Tanken med den här konferensen är att förbereda oss inför den fackliga konferensen i november, men även SAC:s kongress nästa år, samt de internationella branschmötena i Spanien nästa sommar. Vi behöver inte få svar på frågorna nu, det viktigaste är att vi börjar diskutera dem.

Gruppdiskussioner:

Grupp 1 bestod av Sune Blom (Åkersberga LS), Leif Zetterberg (Stockholms Mediasyndikat), Torsten Kristoffersson (Skogsbruksfederationen), Lars Westerberg (Ombudsman, Gävle), Penti Kinnunen (Göteborgs fackliga kommitté), Arwid Lund (Stockholms LS):

LZ: Det var intressant med rundan. Finns både social- och vård, media och skogsbruksfederationen representerade. Och de är helt olika, har helt olika förutsättningar och möjligheter. Gäller att hitta specifika anpassningar av vår verksamhet. Olikheten kan kanske ses som ett problem men kan ju även vara en poäng: SAC organiserar ju dels alla yrken, dels är vi fria och flexibla nog att klara av att anpassa oss till verkligheten. Det kan till och med finnas ett propagandavärde, en fördel, i denna mångfald. I andra organisationer skullå IT-nissar, frilansare och journalister vara splittrade men hos oss kan de tillsammans utforma verksamheten som de vill.

AL: Det mönster som framkommer i vår fackliga verksamhet är mindre enhetlig och mer rörligt och flexibelt till sin karaktär; branschvis aktivitet ibland, yrkessamordning ibland och sedan fackliga kommittéer, dessutom finns en skillnad mellan små och stora LS.

PK: Industrifederationerna har ju rasat. När vi samlas till fackliga konferenser, så bör vi även samlas branschvis för att på så vis utnyttja tillfället med centrala sammankomster. Mellan de centrala konferenserna skulle varje bransch kunna ha fackliga konferenser.

LW: I den skriftliga historik som delades ut innan rundan imorse så hade man glömt att ta upp den administrativa tjänst som fanns på industrisekretariatet efter dess bildande 1978. Det var Britt-Marie Andersson som hade denna tjänst och det var ett skafferi som aldrig var tomt: alla människor fick sina frågor rörande alla möjliga frågor besvarade, tjänsten var en samlande spindel i nätet. Om en sdan tjänst finns och fungerar så avlastar det ombudsmännen från sdana uppgifter. Till exempel vilka uppgifter om inkomständringar som försäkringskassan kräver, sådan typ av information. Det vi håller på med nu är att vi river ner SAC:s fasad och bygger upp den igen från grunden. Och då är det viktigt att de första stenarna läggs rätt. Den administrativa biten fungerar inte som det är nu. Det är viktigt med branschkunskap, folk som kan kollektivavtalen, för det händer att vi åker på tjing för att vi inte kan avtalen fullt ut. Avtalsrekvirerandet måste fungera. Förut fanns det regelbundna cirkulär med avtalen inom SAC, det görs inte idag. Inte heller i Syndikalisten. Sådana här enkla saker överlastar ombudsmännen.

AL: Att sköta administrationen inom branschen skulle en branschkommitté kunna ansvara för.

LZ: Det är en pusselbit som saknas här. De små LS:en och deras styrelser, (kanske fr man bara ihop tre stycken till styrelsen, varav en är upptagen som kassör) kanske man skulle kunna få att ta på sig att vara facklig kommitté. Vi kan ju ej besluta så, men stödja dem att tänka så i styrelserna.

SB: Distriktstyrelserna hade förut styrelsekonferenser på det sätt som du beskriver.

LW: Se över SAC-expeditionen när det gäller tillgänglighet, skaffa struktur s medlemmarna vet vad de sysslar med och när. Det är viktigt med telefontiderna. Den fria arbetstiden är problemet. Har man samordnad funktion då måste vi veta att det finns folk på ett ställe vid en viss tid. Det måste till stramare tyglar. Den politiska verksamheten har aldrig varit problemet, det är något som beslutas av de berörda.

LZ: SAC i sig politiskt alternativ. Visst, men många ungdomar mäter sig med andra ungdomar i andra vänstergrupper. Jag struntar i vad ung vänster sysslar med, jag tycker sdana frågor tar för mycket av SAC:s tid och aktivitet.

PK: Jag ser det som så att vi ofta istället för att nå politiken via den fackliga kampen, går ut som en politisk organisation på vänsterkanten. Den sk. "proportions-frågan" gäller även hur vi organiserar LS. Nu är det mycket frifräsare som driver egna regler och frågor.

AL: Ja, diskussioner om 500 kr till den eller den demonstrationen eller nätverket. Bättre om LS var representantskap för branscherna, då skulle det bli mindre skitsnack eftersom det automatiskt blir mer facklig inriktning samtidigt som man representerar fler människor än sig själv. Det blir lite som i Spanien och Frankrike där de syndikalistiska organisationerna grundar sin verksamhet i de fackliga organisationsenheterna, och det inte fanns aktiva branschenheter så bildar man diversearbetarsyndikat.

PK: Jag skulle vilja säga att det är för lite facklig aktivitet snarare än för mycket politisk sådan. Vi måste få det fackliga att bli bättre.

LZ: Det är läge för detta och SAC idag. Det finns ett vacuum i samhället; nämligen om hur det är på jobbet, folk sätter påse på huvudet och vågar inte prata om situationen på arbetsmarknaden. Vi skulle kunna fylla det vacuumet och skita i vad olika andra lobbygrupper tycker.

LW: Alla som blivit hjälpta av organisationen och snackar med folk i sin omgivning är bättre propaganda än om jag kommer till en arbetsplats som en dammsugeförsäljare.

SB: Jag hoppas mycket på ungdomarna, de måste på alla sätt stödjas och hjälpas.

AL: Men man ska också ställa krav på dem. SAC bör ha en egen profil och identitet. Vi ska visa ungdomarna respekt genom att ta dem på allvar, vilket inte innebär att alltid stryka dem medhårs.

PK: Varför har förhandlingskommittén överlevt i Göteborg? Vi träffas en gång i veckan och har så gjort i 6-7 år. Det brukar väljas 4-5 stycken till kommittén, men nu är vi 9 stycken och kommittén är helt öppen. Medlemmen kommer upp till oss och när de har presenterat sitt ärende så får de sitta kvar med oss, när vi väl har hjälpt dem så brukar en del av dem stanna kvar med oss. Vi har aldrig haft något krav på kommitténs medlemmar att de måste komma varje gång, men folk kommer ändå. Ofta går vi på puben efteråt; vi brukar skämta om att det är därför som folk kommer. Arvodet som kommittén får in brukar vi använda till en stor fest, vilket ger en annan gemenskap. I många andra kommittéer känner folk bara press och krav. När det gäller de unga så har jag som ambition att lära dem att aldrig skriva på ett anställningsavtal utan att läsa upp det för oss.

LZ: Jag har tänkt lite på det här med om vi anpassar den fackliga verksamheten efter hur det fungerar i praktiken. Kanske blir det ett problem att vi skapar grejjer som det inte finns stadgar för. En ny organisationsform som det inte finns stadgar och regler för. Om mediasyndikatet börjar att serva andra murvlar i andra delar av av landet, eller om branschkomittéerna gör det, vad blir det då, ett sammelsurium kanske skapas som gör att vi kanske måste ha en stor kongressdiskussion, ska vi till exempel ha distrikt när de inte fungerar?

AL: Men vissa distrikt fungerar.

TK: Vi har ältat dessa frågor i skogsbruksfederationen och jag håller med LW dels om att medlemsantalet minskar och dels att det funkar sämre med det praktiska. Jag irriterar mig på att det inte svaras i telefon på SAC.

AL: Branschprogram/branschpropagandamaterial ska diskuteras i november. Kanske bra med branschkommittér, men de måste cleara vissa grejjer med SAC:s CK och AU, då skapas ingen ny struktur inom SAC, däremot organiseras de aktiva inom branscherna.

SB: Transportfederationen kom 1963 igng p detta vis.

LZ: Vi är otrygga som syndikalister, vi kanske inte ska värva medlemmar med ord, utan göra saker, eller först se till att de medlemmar vi har stannar kvar.

AL: Är "facket mot privatiseringar" en bra paroll?

PK: Jag tycker "facket för...." är en bättre formulering.

TK: Fungerar ombudsmannaverksamheten, så fungerar resten.

Slut på rapport från grupp 1.

Grupp 2 bestod av Mattias Ohlsson (Skärholmens LS, Social- och vårdsyndikatet), Ingvar Karlsson (Ombudsman, Gällivare-Malmberget), Alrik Larsson (Ombudsman, Älvdalen/Dalarna), Lena Barrow (Förhandlingssekreterare), Lennart Markebo (Ombudsman, Stockholm). Lena Barrow valdes till sekreterare för gruppen:

*Förmedla sambandet mellan facklig kamp och relativt välstånd till nya medlemmar/yngre människor.

*Politiskt agerande på facklig verksamhetens bekostnad är inte bra tyckte några. Till exempel tårtkastningen. Andra undrade om det verkligen var "på bekostnad av".

*I fallet med Social- och Vrdsyndikatets tuffa självförtroende kombinerat med brist p plästhet, s är det bra att ha ombudsmän att falla tillbaka p.

*Det finns en risk att "förlora strejker i media".

*Det är viktigt att informera övriga delar av organisationen om vad man gör.

*Branschkurser är nyttigt.

*Många går över till oss för att de känner sig åsidosatta hos sitt tidigare fack. Hos oss får individen uppbackning - bra värvningsargument.

*Det finns en fara med arbetsbelastningen om man inte förverkligar självverksamhetstanken.

*Risk att bli sektig om man kräver "enbart fullfjädrade syndikalister". ≈ andra sidan är det inte sektigt att förmedla våra idéer och metoder till nya medlemmar.

*Om individuell lönesättning - först lönesamtal, därefter eventuell förhandling?

*Viktigt hur man behandlar nya medlemmar. Fångar upp dem, kanske med kurser? Man kan ocks ringa och prata med dem, fråga om arbetsplats etc. Medlemsvården brister, se på vår stora genomströmning av medlemmar.

*Det händer att folk lämnar LS för att få delta på kollektivavtalsslutande fackets arbetsplatsmöten. Gäller för oss som syndikalister att betona allas gemensamma samhörighet, försöka fixa arbetsplatsträffar.

*Ute i landet är LO fortfarande ofta riktiga syndikalistätare, mycket tjäbbel och motarbetande. Det är lättare i storstaden.

Slut på rapport från grupp 2.

Grupp 3 (anteckningar fördes av Micke Grebelius, ombudsman i Göteborg).

Konkreta frågeställningar:

1/ Branschlinjer rätt ? OK tyckte dom flesta men viktigt att inte bygga upp överbyggnader,"papperssyndikat. Viktigt att man relaterar till vardagsjobbet Som exempel nämndes fackliga kommitéen i Göteborg som funnits i 15 år. Man har en informell struktur där vem som helst oavsett bransch kan komma och få hjälp med sina fackliga problem. Eftersom man har möte varje måndag kl. 17 finns alltid en kontinuitet. Man för dagbok och avskriver ärenden allteftersom dom löses. Man använder aldrig tiden till mötesformalia utan arbetar praktiskt med facklig problemlösning på plats. Efter mötet går man till någon restaurang och tar en öl eller äter tillsammans.

Om man skall arbeta med någon bransch vore den offentliga sektorn den mest lämpade

Ombudsmännesn anknytning till olika branscher finns redan i dag där resp. ombudsman skall nischa in sig på olika branscher.

2/ Fackliga kommittér? Kanske ett storstadsfenomen där man har tillgång till resurspersoner men en bra ide´där det fungerar. Kan vara problem ibland med kontinuitet när aktivister flyttar. För mindre LS kan man samarbeta LS-vis alt. att alla LS har en facklig kontaktperson (som i ex. Karlstads LS) Utbildning i arbetsrätt oerhört viktigt

3/ Ombudsmannaverksamheten i framtiden. Vettigt låsa ombudsmän till olika branscher? I praktiken arbetar ombudsmännen samordnat, dvs, man hjälper varandra om det uppstår problem

Specialisering? Kan vara bra eftersom ombudsmännen har så skiftande kompetenser alltifrån juridiskt utbildade till branschspecialister.

Om intresset och engagemanget finns viktigt att resp ombudsman får möjlighet att uppgradera sin kompetens genom utbildningsinsatser.

4/ Proportioner melllan fackligt /politiskt? Det fackliga upplevs som marginaliserat gentemot det politiska vilket det inte borde vara. Syndikalismen är ju en syntes där den fackliga kampen syftar till att ändra de rådande maktstrukturerna.

Förhandling ger förvandling.

Slut på rapporter från gruppdiskussionerna.

Söndagen den 30 september.

Storgruppsdiskussion:

Lennart Markebo (LM): Det är viktigt med samordning mellan/inom branscherna. När vi postisar ville få kontakt med folk så gick det inte. Finns en internationell yrkeskod som vi behöver införa om det inte längre finns. Då när vi ville ha kontakt slog vi in vår kod och hälften av de postisar vi fick fram jobbade inte längre på posten, ute i landet hittade vi fler. Det jag menar är att det är viktigt att federations- och yrkesindela medlemmarna. Det är viktigt att inrapporteringen till LS och SAC fungerar. Nuförtiden rapporteras bara federationsbyte, vi mste sätta i system, få LS att alltid verkligen rapportera in förändringar.

Penti Kinnunen (PK): Det finns en post i SAC Works som heter "Anställning som...". Det är bra om man slipper efterlysa folk i Syndikalisten. Om inte CK gör det, kan man fixa nya blanketter. I registerföringen bör ingå yrke.

Arwid Lund (AL): Vi mste ta hänsyn till att man kan ha flera jobb. Det blir allt vanligare med alla del- och visstidsanställningar.

LM: Sedan bör vi ha tips och manualer för hur man kan söka samarbete. Det räcker inte med "läs stadgarna". Vi postisar startade inte en federation utan nöjde oss med en tidning, Brevbomben, och registerföring av medlemmarna. Samarbetskommittér har även funnits tidigare i bryggeribranschen när man varit för få för att bilda federation.

AL: Finns det ingen risk att vi skapar strukturer för vilka vi inte har några stadgar och regler? Hur blir det med demokratin?

PK: Det är inga landsomfattande beslut som tas. Stockholm kan göra vad de vill och sedan får de se om andra LS, postisar på andra ställen, hänger på.

LM: Finns ett exempel med Dramapedagoger. 4 stycken har hittat varandra inom SAC och har lyckats få en plats i centrala förhandlingar. Behöver inte bilda federation för att kunna representeras.

PK: Om demokratiska problem skulle uppstå så kan man ta upp och förankra frågan inom organisationens valda församlingar. Sådana exempel skulle kunna tas upp i en tips och trixsamling.

Ulf Rahm (UR): Man ska akta sig för att döda aktivitet bara för att någon enskild skulle kunna göra fel eller har gjort ett fel.

PK: Vi borde diskutera nya metoder i den fackliga kampen och konkreta problem. Hur sent kan arbetsköparen beordra övertid, kan vi strejka två timmar för att slåss för 6 timmars arbetsdag? Sådana saker borde vi spalta upp. Det är inte bara strejk eller ingenting alls. I Mölndal är våra sjuksköterskor tvingade att jobba 16 nätter när de andra bara jobbar 12 nätter. Där strejkar vi/de drygt en och en halvtimme i början av arbetspasset, vilket motsvarar skillnaden i tid mellan 16 och 12 nätter. Denna metod försvårar för arbetsköparen att fylla upp lika lätt. Man kan också strejka på udda tider, stanna ett tunnelbanetåg klockan 12 på centralen, så att det syns och märks. Knep behöver även utvecklas för att drabba tredje part så lite som möjligt.

LM: Apropå vad branschsamordning kan göra. Tycker vi postisar att avregleringarna inom posten ska stoppas, då propagerar vi för det. Det behöver vi inte fråga någon om. Däremot om det är mer allmänt, som stoppa privatiseringarna, som gäller många grupper och omfattar många, då kanske annorlunda. Man får kolla vad som är vad. Om man ska ha en transportarbetarträff då är det viktiga att alla kan komma. Ett problem är att en samordningsgrupp kanske inte är helt representativ, därför ska man kanske inte skynda för snabbt med stora beslut. Dessutom måste man tänka sig för vilka man väljer till en sådan samordningskommitté. Det drar sig lätt en viss människotyp till centrala poster och i frihetliga organisationer kan det vara svårt att stoppa dem.

Leif Zetterberg (LZ): Apropå branschprogram och ståndpunkter. Man kan tycka att det är viktigt för SAC att tycka saker. Finns delvis redan i att man är en radikal och demokratisk fackförening. Men sedan även mer specifikt. Jag tror dock att man ska akta sig för att bli för detaljerad. Det bästa programmet är inte det viktigaste, det blir en lång uppräkning. Det är bättre med några konkreta krav, som det går att förverkliga.

Lars Westerberg (LW): Det vi håller på med nu, just här, är att bygga ett hus, och det vi nu pratar om är hur vi ska lägga bjälkarna, men grunden pratar vi inte om; hur ska vi nå medlemmarna är mycket viktigt, likaså med en medlemsblankett där vi exakt får veta vad medlemmen sysslar med, med envetet jobb måste vi fram information om våra nya medlemmar. Samtidigt måste vi se över industrisekretariatets funktioner.

UR: I Hudiksvalls LS skickade vi utskick till medlemmarna och frågade vad de sysslade med: "far åt helvete", blev svaret.

PK: Samma erfarenhet gjord hos oss. Detta är en stor pedagogisk uppgift att lyckas med. Inte bara f LS att rapportera utan även medlemmen. Göteborgs LS har det med yrke med på avgiftspappren. Men få fyller i.

Ingvar Karlsson (IK): Vi har samma erfarenhet att ingen fyller i blanketten.

LW: Vi i Gävle LS har dock en positiv erfarenhet. Varje år skickar vi ut ett papper där folk får fylla i om de har bytt yrke och det är en hög svarsprocent, uppt 90%. Men det finns andra problem. 1998 försökte en bussektion, transportarbetarsyndikat i Gävle, ta initiativ till ett federationsmöte, men det trasades sönder. Man kallade alla som hade kontakt med branschen och det bildades en interimstyrelse, vilket jag avrådde ifrån eftersom vi har en industrisekreterare, det blev ett möte och sedan inget mer. Jag anser att industrisekreteraren inte visade något intresse av att stödja projektet, de var nya med det de försökte göra, men industrisekreteraren krävde att de skulle sköta allt själva. Vi hade folk på gång i Göteborg etc, på flera håll, men det dog, som bussektionen i Gävle. Det behövs aktivt stöd från centrala instanser i dessa frågor.

LZ: Som fortsättning på det LW sade om svårigheten att veta vad medlemmen håller på med om han/hon inte anmäler det. Ja om det är så, så får man väl nöja sig med att vända sig till de som är aktiva. Vi börjar med de som är aktiva i organisationen nu. Vi kanske är 500 aktiva i organisationen nu. Ta exemplet bussförarna i Gävle, om de sedan kontaktar bussförarna i Stockholm, då får det väl vara informellt i början, utan att ha konferens, enkla grejjer. En annan sak: det verkar finnas möjlighet till en sektion inom mediasyndikatet. Anna Morin skickade ut ett meddelande till medlemmarna och det visade sig att det fanns 5 stycken på ett förlag, som dessutom har börjat bli trakasserade av Handels som gulingar. Det räcker om de bara har möten en gång eller två per år, de kan ändå bilda en sektion.

Torsten Kristoffersson (TK): Några synpunkter på industrisekretariatet. Det händer ofta att man ringer och de inte är där. Det vore bra om det fanns någon tid när de verkligen är där. Förut fick man avtal på några dagar, men så fungerar det inte idag. Det har varit bristfälligt de senaste åren. Praktiska saker som inte fungerar.

Randi Rein (RR): Jag har varit på två fackliga kurser. Vi måste börja hålla mer kurser överallt. Och annonsera väl för dem. Jag hade ingen aning om att man kunde/fick starta fackliga kommittéer, men nu när jag vet, vill vi göra något i Dalarna.

LM: Det finns fackliga kommittéer i Umeå och Malmö också.

AL: Utbyts erfarenheter mellan dessa som det är idag?

LM: Nej, men det är väl det som det är dags för nu. Branschsamordningen handlar inte bara om förhandlingar, utan om branschdiskussioner, kunskapsinsamling och kunskapsspridning. Fackliga kommittéer handlar mer specifikt om förhandlingar.

RR: Det där med individuella lönesamtal, att medlemmen skulle ta första kontakten, är det inte vanligt att folk inte vågar göra det. Vi kan inte kräva för mycket av folk. Vanliga LO-medlemmar häpnar när man själv löneförhandlar. Det kan vi väl inte kräva?

LM: Det ska inte vara något absolut krav, men man kan ju jobba åt det hållet. Vi kunde skriva om individuella lönesättningen och om potter etc och tipsa om att medlemmarna kan ta första kontakten om de har bra kontakt med chefen. Ofta tycker medlemmen det är okej om man pratar med han/hon, för då känner han/hon att facket finns där bakom med stöd om det skulle behövas. Vet man att man har dålig relation till chefen då kan man direkt ta hjälp av facket.

Leif Persson (LP): Facklig verksamhet kostar alltid pengar. Sektioner måste ha pengar för att kunna ta ledigt vid förhandlingar, till kurser, så på något vis bör de stödjas centralt. Det borde avsättas pengar till sektionerna. Kanske vore det bra med ett kongressbeslut om hur man ska hantera detta, så att sektionerna slipper hålla på att äska pengar utan automatiskt får pengarna. Samtidigt ökar då SAC:s möjligheter att ställa krav på sektionerna och deras verksamhet. Det är ju lätt att allt bara rinner ut i sanden med frihetligheten. Vi måste börja ställa krav på folk att de ska ta ansvar för det de har startat.

LZ: LS ekonomi ser väl annorlunda ut i olika LS, men Stockholms LS har i alla fall mycket pengar kvar varje år som inte använts till det de har budgeterats för, eftersom det inte finns några aktiviteter. Finns nog pengar på LS-nivån. Så även LS borde tänka på att vika pengar till sektioner. Antagligen kan man köra efter båda vägarna, centralt och LS.

LM: Om LS inte räcker till, finns väl distrikten, vad har vi annars distrikten till? Vet inte hur det är nu, men de som tar ledigt för förhandlingar, de får väl redan centrala pengar?

PK: Ja, de kan få det, om de söker.

AL: Men var inte det viktiga med LP:s förslag just automatiskheten. Att man inte ska behöva äska pengarna.

LP: Vi måste sponsra visst, men också ha tummen i ögat på folk så att det verkligen görs något ocks. Sedan kan vi ju också inrätta branschvisa e-postlistor, med någon som är ansvarig.

PK: Kanske blir det inte så mycket skitsnack på branschlistor.

LZ: Jag är visserligen för förslaget, men samtidigt finns det en övertro på internet. Det är rätt mycket folk som är utanför allt detta. E-postlistor är bara ett komplement.

LM: Micke Johansson från Karlstads LS efterlyser en broschyr vilken tar upp för- och nackdelarna med att vara ensam syndikalist på sin arbetsplats. Att det kan ge rätt till större insyn. Broschyren skulle innehålla tips och trix för hur man kan påverka sin situation. Det skulle vi kunna göra tillsammans.

PK: Det behövs en omarbetning av A. Uisks "rätt på jobbet", en juridisk text med kommentarer som är något bättre, billigare än de andra arbetsrättsböckerna.

LZ: Jag kan ta på mig att jobba med en handbok. Om det sedan visar sig att Lillemor Norling och Kent Forsberg håller på med en facklig handbok kontaktar jag dem.

LM: Man borde egentligen dra in Uisks "din rätt på jobbet", den kan vara farlig att dela ut eftersom den är så inaktuell. Finns det en författare till en ny.

UR: Tommy Iseskog.

Micke Grebelius (MG): Han kostar skjortan. 80.000 minst.

UR: Inte så mycket.

LM: Kan man inte själv trycka ut relevanta lagtexter inför kurser?

LZ: Lagtexten finns, eller går att köpa in av något förlag, sedan kan man bara lägga till en kortare text om syndikalistisk arbetsrätt. Kanske räcker det med 80 sidor i pocketformat: "det här behöver du veta själv som syndikalist".

PK: MG kan skriva om någon redigerar språket sedan.

LW: Finns redan lagkommentarer som vi kan ta. Vi behöver inte uppfinna hjulet två gånger.

Slut på diskussionsprotokollet.